Julias liv och klantigheter

Januari och februari tar livet av mig. Jag håller på att gå i ofrivilligt ide. Väckarklockan går igång på morgonen och livet har aldrig kännts lika grymt. Varför måste jag vakna när jag är så trööött!!?? Klockan är runt 9, har en timme på mig innan jag måste iväg till jobbet. Ställer om väckarklockan och tänker att frukost är faktiskt inte så viktigt. Alla som kan näringslära rynkar på pannan och skakar besviket på huvudet. Väckarklockan börjar göra elaka ljud igen. Måste jag duscha den här morgonen ... neh. Alla som bryr sig om personlighygien ser äcklade ut. Grejen är att jag stiger upp kollar hur håret ser ut, sen går jag och lägger mig igen! Liksom hur dum kan man bli, har du lyckats fly från täckets varma grepp gå fan inte tillbaka igen. Rookiemistake, men jag lär mig aldrig.

Till slut finns det bara tid för smink och kläder. Och så är jag galningen som springer efter bussen igen. Är aldrig sen till jobbet, men ingen förstår vilken bedrift det är. Förutom dom som sett min morgonrutin.

Sen somnade jag på bussen idag, missade nästan min hållplats.

Vitaminbrist någon?