Julias liv och klantigheter

Molnen bestämde sig för att avvika i en timme eller så och solen sken lite halvhjärtat, vart fan sparar du dina strålar, för jag kollade vädret i Sicilien och det var inte dit heller?. Släpade mig ut på en oentusiastisk promenad längs Thamesen. Så himla bra med ett promenadstråk där ... om man bortser från alla träningnarkomaner som springer, jag menar verkligen kutar, runt där i shorts, tshirts, pulsmätare, vattenflaska, ergonomiska skor, svettband överallt och jätteseriösa här TRÄNAR vi! miner. Dom kände väl att jag i mina converse och leggings inte riktigt hörde hemma där. Truethat. Fick världens huvudvärk efteråt. Som om min kropp inte tål träningen.

Känns nästan som att jag borde lägga ner. För kroppens skull.

Huvudvärken kombinerat med min ekonomiska situation gör att jag kommer hänga hemma denna fredagskväll. Borde väl egentligen göra det mesta av min sista tid här, men imorgon blir det möjligvis utgånglight och söndag är sista dagen på jobbet. Sen ska jag bosätta mig i ett solarium tills vi åker till Sicilien.

Trevlig helg!

Kommer inte ihåg när solen sken senast. På riktigt bokstavligt talat, inget antydande om att jag inte skulle komma ihåg när solen sken i sinnet eller jag var glad senast. Skulle vara extremt glad om det inte var för att vädret gör att det känns som att jag är invirad i en blöt strumpa hela tiden. Grått, kallt, fuktig, regnar hela tiden och jag vet inte var mitt paraply är.

Sen måste jag leva som en eremit tills vi ska till Italien för att jag inte har så mycket pengar kvar. Vilket är ett resultat av att jag alltid ska ta med mig mitt kort när jag ska ut, "jag ska inte använda det, men det är alltid bra att ha med i fall nåt händer". Det där nåt som händer skulle troligtvis vara att jag tappar bort mitt kort för att jag står och viftar med det vid bardisken när jag vill ha ännu en long island iced tea och lallar runt med väskan öppen. Det närmsta jag kommer till att skada mig, vilket nu skulle vara nåt som händer, är när jag ska köra lite snygga piruett dansmoves och tappar balansen, för att sen försöka rädda situationen genom att sätta mig på ett bord och möjligtvis spilla ut nåns drink. Kommer inte ihåg.

Alltid lika lyckad.

Nu drar jag iväg och dricker lite vin med en kompis från jobbet. Vi fattiga får passa på att utnyttja Happy Hour.





... jag tittar för mycket på The Big Bang Theory.

Svårt att känna sig varm och glad inombords idag, när man känner sig ensam. Ingen att hålla om och vara med. Familjen är i ett annat land. Så jag har surat lite och tyckt synd om mig själv. Vilket är patetiskt. För jag har så många människor att älska. Fina vänner som jag inte uppskattar nog och en ännu finare familj som jag älskar över allt. Den finaste gudsonen har jag också. Som växer och blir stark. Som jag önskar allt det fina världen har att erbjuda. Att han ska få bra vänner, minnen, upplevelser, erfarenhet ... allt!

Forever Young - Audra Mae



May you grow up to be righteous,
May you grow up to be true,
May you always know the truth
And see the lights surrounding you.
May you always be courageous,
Stand upright and be strong,
May you stay forever young,
May you stay forever young.

I 2 timmar snart har jag tänkt rulla ur min säng och gå och handla. En del av mig säger, du måste köpa mat. Du kommer bara bli mer trött när du inte äter. En annan (lat och dum) del av mig säger.

Tryck på spela igen ... bara en gång till.

Herregud, jag har börjat träna igen. Insåg att nåt behövde göras när jag nästan kollapsar av att gå uppför trappor, men fattade inte riktigt hur illa det var. Träningsvärken. Jag klarar knappt av att röra på min armar.

Jag har varit i otroligt bra form i vissa perioder, speciellt när jag var 18 (får lätt panik när jag inser att det är nästan 4(!) år sen). Glory Days. Kunde jogga 10 km och styrketräna och cykla och åka inlines och simma och vad fan som helst. Konditionen tog aldrig slut, kroppen orkade allt. Känns lite halvsurt när samma kropp nu blir trött av 20 sit-ups, när jag känner tränigsvärken i låren av lite utfalls övningar. Liksom vad fan är det här för nåt?! Varför lät jag det bli såhär?

Så nu är det bara att börja om från noll igen, för det är verkligen så det är. Finns inget kvar. Försöker ändå se det från den ljusa sidan. Är i alla fall inte fet som efter Norge.

Alltid nåt.

Vaknade idag av att solen sken in genom mitt fönster. Låg i en timme ihopkrupen under täcket och låtsades att det var sommar. Lite för kallt ute för att kroppen helt ska tro på det, men jag fuskar lite idag och inget ger mig sommarfeeling som Bruce Springsteen. Nu fattas det bara nya converse och shorts, men fan att våren är så lång.

Får ta en tjuvstart när vi åker till Sicilien i mars. Längtar!

Land of Hope and Dreams

... I will provide for you
And I'll stand by your side
You'll need a good companion for
This part of the ride
Leave behind your sorrows
Let this day be the last
Tomorrow there'll be sunshine
And all this darkness past

Gud vad jag älskar det här sången.

Januari och februari tar livet av mig. Jag håller på att gå i ofrivilligt ide. Väckarklockan går igång på morgonen och livet har aldrig kännts lika grymt. Varför måste jag vakna när jag är så trööött!!?? Klockan är runt 9, har en timme på mig innan jag måste iväg till jobbet. Ställer om väckarklockan och tänker att frukost är faktiskt inte så viktigt. Alla som kan näringslära rynkar på pannan och skakar besviket på huvudet. Väckarklockan börjar göra elaka ljud igen. Måste jag duscha den här morgonen ... neh. Alla som bryr sig om personlighygien ser äcklade ut. Grejen är att jag stiger upp kollar hur håret ser ut, sen går jag och lägger mig igen! Liksom hur dum kan man bli, har du lyckats fly från täckets varma grepp gå fan inte tillbaka igen. Rookiemistake, men jag lär mig aldrig.

Till slut finns det bara tid för smink och kläder. Och så är jag galningen som springer efter bussen igen. Är aldrig sen till jobbet, men ingen förstår vilken bedrift det är. Förutom dom som sett min morgonrutin.

Sen somnade jag på bussen idag, missade nästan min hållplats.

Vitaminbrist någon?