Julias liv och klantigheter

Min blogg ser helt retarded ut, fattar inte varför dom ska ändra allt hela tiden. Jag hittar ju inget här. Skulle slå näven i bordet av frustration, men då skulle mitt mögelgröna nagellack som inte torkat ännu bli fult.

Idag har jag gjort något som jag inte tycker om. Ringt en för mig okänd människa. I don't like. Stressar alltid upp mig, blir nervös och torr i munnen. Rösten går upp i nån jävla journeyfalsett och jag låter helt skitnödig. Värst är att jag blir sjukt osammahängande och fattar knappt själv vad fan det är jag pratar om. Sms, textmeddelanden, är det bästa som finns och om jag fick bestämma skulle jag aldrig ringa nån och ingen skulle ringa mig. Jag har aldrig i hela mitt liv busringt någon. Vad skulle det vara bra för? När jag knappt som liten klarade av att ringa kompisar ... tänk om nån annan svarar?! ...tyvärr hade jag inte så mycket att välja på idag. Så tog några djupa andetag, ringde, lyckades komma ihåg det jag behövde fråga om, fick svar, sa tack, la på och hade lust att hjula runt hela huset. Inte för att jag lyckades ringa, även om jag är stolt, utan för att jag fick svar som gjorde att jag bestämde mig. Nu hoppas jag bara att inget skiter sig.

Jättehemlighetsfullt, I know, men det är min blogg och jag får berätta hur lite jag vill. Plus att jag inte vill dra otur över det här. Adios!