Julias liv och klantigheter

Satt just och kollade igenom min kamera och mina album och raderade bort onödiga bilder, dvs. dåliga bilder av mig. Känns som att jag har 100 olika ansikten och 99 av dom känner jag inte igen. Jag har min pose som jag lägger till när jag tittar på mig själv i spegeln, det här ansiktet känner jag igen. Det här ansiktet tycker jag om. Dom andra känner jag inte riktigt igen. I några av Irland bilderna så ser jag verkligen ut som Emppu, med det ansiktet så fattar jag om folk tror vi är tvillingar för när vi står brevid varandra framför en spegel så ser jag det inte. Systrar såklart, men tvillingar är lite överdrivet. Sen varför alla tror att hon är yngre är ett mysterium. Vet inte vem av oss som ska bli förolämpad eller om vi båda ska ta det som en komplimang.

Sen har vi den mindre trevliga kategorin av ansikten jag inte tycker om, alltid intressant när man får ett mejl att nån taggat dig i en bild på facebook. Riktig ångest ibland när man verkligen ser förjävlig ut. Då är det bara att ta bort taggen och låtsas som om bilden inte finns där. Värst är bilderna där alla andra ser glada ut och jag ser ut som om jag är en taskig kommentar från att knuffa nån under en bil. Jaclyn säger alltid att jag borde le på bilder och inte se så sur ut. Det jag försöker få till är ju mitt spegel ansikte, min pose när jag tittar mig själv i spegeln. Har faktiskt aldrig fått det förevigat på bild, när jag försöker så ser jag verkligen bara förbannad ut eller riktigt full. Men den är nästan så här ...



Ja, jag ser dryg ut, men det är mitt ansikte och jag får ha vilken spegel pose jag vill.