Julias liv och klantigheter

Har av en eller annan grund känt mig lite sentimental dom senaste dagarna mest när jag tänker på "the good old days". När jag sett bilder eller bara tänkt tillbaka på min gymnasietid för exempel ... blivit helt tårögd och längtat tillbaka. "Det var ju så himla kul! Gud vad jag saknar den tiden ..." såntdär sentimentalt skit. Men idag slog det mig hur jävla selektivt minne jag har för plötsligt så kom allt det dåliga tillbaka när jag satt och tänkte. Hur en lärare nästan lyckades få mig att hata franska under första gymnasieåret, hur det kändes att min då absolut bästa vän åkte på ett utbytesstudent år (tack EF!), hur man totalt miste kontakten med vissa som man känt sen barnsben så fort man satte foten in på Tornedalsskolan, hur svårt det var att lära känna "nya" människor, hur jag gjorde ett tappert men misslyckat försök att redan då komma på vad jag ska göra med mitt liv, hur jag för första, och förhoppningsvis sista, gången i mitt liv var riktigt jävla falsk och feg, allt!

Nu känns det nästan som att jag har lite perspektiv och målar inte den tiden i falska färger. Men visst finns det mycket jag saknar ... good friends we have oh good friends we have lost along the way.