Julias liv och klantigheter

Sliten. Trött. Irriterad. Besviken. Omotiverad. Hemlängtan. Arg.

På några sekunder så åkte humöret ner på havsbotten. Bland döda valar och alger. Vad fan ska man göra? Skärpa mig är svaret, men lättare sagt än gjort.

Jag har ett bra måttsystem för att veta ungefär hur full jag har varit.

1. Om jag har lyckats tvätta bort smink, borsta tänderna och ta på mig pyjamas så har jag bara varit lite småbreusad.
2. Har jag glömt sminket på så har jag druckit mints en tequilashot.
3. Glömt sminket på och inte borstat tänderna, då har jag med största sannolikhet gjort nåt pinsamt.
4. Om jag vaknar upp på överkastet i min säng eller på golvet och ser ut som Sju Svåra Bakis År i Tibet, men med skrynkliga H&M-kläder, så har jag varit totalt shitfaced, dritings, full som ett ägg, päissään kuin ellunkana och med 100 procents säkerhet skämt ut mig själv totalt.

Att jag idag vaknade i min pyjamas kändes som en seger ända tills jag insåg att mina ögon kliade för att mascaran hade börjat smulas och kajalen hade spridit sig. Jag såg ut som en förvånad panda.

Nu ska jag ut på tur med Liisa. Jag håller mina löften ... plus att jag är lite rädd att hon slår mig om jag inte följer med.

Just ja glömde nästan. WOHO det är helg, supa, party, fullast vinner, wayne's world partytime excellent!!!

...bleh. Behöver nog sova innan jag orkar uppbåda någon äkta entusiasm.

Sov pissdåligt inatt. Var kanske inte det smartaste att se När Lammen Tystnar innan jag skulle lägga mig. Drömde helt sjuka drömmar om Anthony Hopkins och Jodie Foster som skulle koka mig i en stor helvetes gryta tillsammans med en massa fiskar som kunde prata. När jag vaknade vid 6, trevlig helg tjena, var det inte en vacker syn. Jag har faktiskt påsar under ögonen. Jävligaste var ändå att se nån ute på vägen som försökte ta sig hem, full som ett ägg, medans jag åt frukost. Det hade kunnat vara jag om det inte var för att vi hade jobb ... eller nej kanske inte. Det är länge sen jag kom hem vid 6-tiden, lite väl tidigt. Men det var inte min poäng ...

 ... tror inte jag hade en poäng, ville bara gnälla lite. Det verkar som en vuxen grej att göra, klaga på hur tungt det är att jobba. Men oroa er inte, på tisdag är det löning så då kommer det låta lite annorlunda. Vi får i alla fall bra kompensation när dom tvingar oss på jobb en lördag.

Nu sitter du där vid en dator och läser min meningslösa blogg medan du gratulerar dig själv över att ha klarat dig igenom en till arbetsveckas/skolveckas prövningar. Mer än en gång under veckan kan jag tänka mig att du har undrat över varför livet egentligen är såhär. Varför måste man jobba/gå i skolan och slita 5 dagar i veckan för att därefter ha 2 ynka jävla dagar att vila upp sig på? Vad lever man för egentligen? Semestern? 4 veckor som kommer och går lika snabbt som en lite längre fis. That's it, eller? Inte för att du bryr dig om det nu, eller hur? Det är ju fredag nu. Helg liksom! Sånt där skit tänker man inte på nu, tycker du. Och du har väl rätt, sånt skit hör till måndagen, om det nu inte råkar vara så att man ska på jobb imon klockan 7.00. För om man som jag ska jobba på en lördag, speciellt efter att ha jobbat från 7.30 till 22.00 igår, så känns det jävla aktuellt att undra vad poängen med allt är!

Men vänta bara, imon kommer det låta annorlunda. Vet ju hur dum jag kan vara ... "woho helg, en till vecka är slut, so what att det bara är en dag?! nu är det helg, H-E-L-G!! Party time excellent!" ... fy fan man kan vara blåst ibland. Skäms redan nu.

Jag har verkligen kommit in i en rutin nu. Vaknar 6.40, min första tanke är "känner jag mig inte lite sjuk?" när jag inser att jag inte gör det snoozar jag i 10 minuter innan jag stiger upp. Äter frukost samtidigt som jag filosofiskt funderar över vad som är meningen med livet, universum och hela allting. Traskar till jobbet där jag sjunker in i en dvala bestående av olika dagdrömmar. Traskar hem från jobbet, tittar på Home and Away och tar sen en dusch. Äter middag och tar antingen en 2 timmar lång "powernap" eller sitter här vid datorn. Därefter så går jag ut på en promenad, äter nåt, tittar på Paradise Hotel- jo jag skäms lite och sen går jag och lägger mig vid 23.00. Somnar runt 23.30 efter att jag har sprungit upp en gång och kollat att jag verkligen stängde kylskåpsdörren efter kvällsmaten. Varje vardag ser ut såhär. Snart kommer jag kunna göra det här i sömnen ... vilket faktiskt är mitt mål.

Om man har "planer" under helgen så kräver det vissa förberedelser i stil med att man sminkar sig, ser till att håret ser okej ut och att man har på sig kläder som inte har gått sönder i armhålan. När man inte har planer öppnar det upp för möjligheten att se ut såhär ...



Ni kan inte se det, men på t-shirten står det "cool". Bästa är att jag har t-shirts med text som stämmer ännu bättre, men det kan jag spara till ett annat inlägg. Har kommit en bit på vägen med Liftarens Guide till Galaxen och känns fortfarande inte som att jag har kommit in i boken. Ena stunden tror jag att jag äntligen fattar vad den handlar om sen inser jag att det var choklad jag tänkte på. Det är lite som att lyssna på en extremt full person, du förstår ord här och där, men inte sammanhanget.

Billy Connolly.



"Kiss och bajs"-humor blir man aldrig för gammal för ...

Har enormt svårt att ta emot komplimanger. Tyvärr räcker insikten bara dit, för jag har ingen aning om varför.

Men det här är faktiskt inte en dag för djupa tankar, jag har ledigt idag, det är fredag. Det betyder att det här en är dag för nötchoklad, sørlands chips (?) och En Liftares Guide till Galaxen som jag ska läsa ut den här gången. Är liksom illa tvungen, har läst ut nästan alla andra böcker jag tog med.

Har av en eller annan grund känt mig lite sentimental dom senaste dagarna mest när jag tänker på "the good old days". När jag sett bilder eller bara tänkt tillbaka på min gymnasietid för exempel ... blivit helt tårögd och längtat tillbaka. "Det var ju så himla kul! Gud vad jag saknar den tiden ..." såntdär sentimentalt skit. Men idag slog det mig hur jävla selektivt minne jag har för plötsligt så kom allt det dåliga tillbaka när jag satt och tänkte. Hur en lärare nästan lyckades få mig att hata franska under första gymnasieåret, hur det kändes att min då absolut bästa vän åkte på ett utbytesstudent år (tack EF!), hur man totalt miste kontakten med vissa som man känt sen barnsben så fort man satte foten in på Tornedalsskolan, hur svårt det var att lära känna "nya" människor, hur jag gjorde ett tappert men misslyckat försök att redan då komma på vad jag ska göra med mitt liv, hur jag för första, och förhoppningsvis sista, gången i mitt liv var riktigt jävla falsk och feg, allt!

Nu känns det nästan som att jag har lite perspektiv och målar inte den tiden i falska färger. Men visst finns det mycket jag saknar ... good friends we have oh good friends we have lost along the way.

Ibland kan en vecka börja som vilken annan skitvecka som helst, sen plötsligt så delar molnen på sig och solen lyser upp ens, i det här fallet min, tillvaro. Nu snackar vi om en metaforisk sol, ute blåser det storm. Vet inte ens själv riktigt varför jag är på så bra humör. Eller okej kan ju ha nåt att göra med att min helg tydligen började redan idag vilket betyder att jag får sova länge imon och att vi hade wünderbar spaghetti till middag nyss. Det är verkligen dom små sakerna  livet som räknas. Sen ser jag också framemot påsklovet ... mycket.

Mitt vänstra knä är blått. Helt jävla blått ... eller vänta nu ljuger jag, den skiftar i lila också. Skidåkning, innocent good fun. sure.

Det kvittar vad man gör på lördag, man mår ändå illa på söndag. Denna helg var det inte på grund av bakishet, utan nu var det för att jag var på skidtur. Har nog inte riktigt insett hur jävla dålig kondis jag har. Vi var upp i fjällen och i början kämpade jag på med gott humör men efter kanske en kvart så blev det pina. Det var så tungt och min kropp var helt slut, då trodde jag att jag skulle spy. Sen började jag ramla, vet fan inte hur många gånger jag lyckades vurpa ... slutade räkna efter 20.

Såhär kan man alltså spendera en söndag om man inte dricker under lördagen. Vet inte riktigt vad jag föredrar, men när man är bakis slipper man i alla fall enorma blåmärken.

Choklad och Bob Dylan. Det är allt som behövs.

It ain't no use to sit and wonder why, babe
If you don’t know by now
An' it ain't no use to sit and wonder why, babe
It never do, somehow

Fan vad det är tråkigt att ha en lugn helg. Det låter så mysigt på pappret att äta godis, läsa och gå och lägga sig tidigt. Sure det är säkert skitmysigt när man är pensionär, men inte när man är 20 ... älskar att nämna i tid och otid att jag är 20. Nej fy fan, vet inte om det här var en så bra plan. Sitter och lyssnar på Irina - Pokka, som spelades konstant på krogen när jag just hade fyllt 18.

Yksi ainoo katse jota et ymmärrä kuitenkaan, 
Kertoo enemmän kuin kaikki sanat yhteensä. 
Siitä mitä tapahtuu syvällä mun sisällä 
Ja siitä mikä odottaa vielä sitä hetkeä, 
Kun on vapaa kaikesta mitä kannan mukana. 
Tiedän kuka sinä oot, mut onko sulla hajua, 
Siitä mihin päässyt oon ilman sinun apua? 
Oikeastaan minun pitäisi kai kiittää sinua, 
Avasit mun silmät, enkä usko enää satuja.

Vill festa! Herregud vad jag är svag ...

Har just ätit upp en 200 grams Freia nötchoklad all by my lonesome. Känner mig lite småpatetisk på ett komiskt sätt. Jag är en jävla klyscha egentligen, men tror faktiskt att jag trivs med att vara som jag är. Fast magen spricker snart. Ska ut och gå en tur nu och fira att det är helg med en, vad kallar Frida det ... kreftpinne?

Ha en bra helg!

Jag erkänner mig besegrad, mitt hår vinner alltid till slut. Det vill inte bli långt, har aldrig varit långt och kommer aldrig bli långt. Och jag orkar inte gå runt och se ut som en tunnhårig Ted Gärdestad längre. Så ska klippa håret när jag får möjlighet.



Nåt sånt. Kort och blont. Vill ju ha det ljust, men vet ännu inte riktigt hur ljust. Har aldrig haft alldeles blont/vitt hår och är lite nyfiken på om det skulle passa.

Skrev just till min brorsa på msn:

"Fan bryr mig knappt, är så jävla sliten."

Och det är så jag känner om allt. Jag bryr mig faktiskt inte, för jag orkar inte.

Jag älskar måndagar, speciellt om man har druckit under helgen. Jag skuttar iväg till jobbet med ett leende på läpparna och känner verkligen då att allt är rätt i världen ... I wish. Det jobbigaste är att jag under dagen får flashbacks om sånt jag har sagt och gjort under alkoholens ondskefulla påverkan. På söndagar är jag så dålig att jag knappt kommer ihåg vem jag är, men på måndag kommer allt tillbaka med full kraft. Och jag kan konstatera att jag är ett pinsamt jävla fullblodspucko, som tur är kommer det bara fram när jag är full. Men för att slippa skämmas över mitt obergipliga beteende så ska jag inte dricka den här helgen. alkohol bist verboten eller nåt.

Bakis, alldeles för bakis. Måste sluta upp med sånt här, man kan ju fan gå hem innan solen går upp. Sov kanske 3 timmar "inatt", men orkade ändå mirakulöst att följa med och se när Liisa och Frida uppträdde idag ... det var så sjukt bra. Började nästan gråta när Frida sjöng Oasis - Don't Look Back in Anger, skyller det på att jag var trött och på att jag faktiskt fick lite klarhet över saker i helg. Bestämde mig nu och det svider som fan, men jag överlever.

 ... får se vad som händer ikväll, blir kanske fest men då blir det lite senare. Är chaffis till Liisa och Frida ikväll, måste hämta dom runt nio från UKM-övning. Tjejerna ska uppträda imon, ska bli kul att se. Men efter det så ... hoppas att jag får lite klarhet över vissa saker ihelg också. Fan vad sånt här är förvirrande, känslomässig dyslektiker that's me.

Idag kan gå in i historien som den jävligaste arbetsdagen ever. Lill-Lördag måste vara det dummaste påhittet nånsin ...

Jag och Frida är ensamma hemma nu, dom andra tog sig en tur till Hammerfest ... det är ganska trevligt med lite tystnad, men på ätfronten så är det dåligt. Min middag blev 2 glas smoothie och Frida stack till en kompis och åt. Dagens ungdomar, vi kan inte laga mat. Men vi vet hur man får tiden att gå ...



... har aldrig varit "ta bilder av mig själv i timmar"-typen. Men fick mig ett gott skratt den här gången. Annars så händer det inget. Försöker slita mig fram genom vardagarna och önskar nästan att helgerna kunde återgå till att vara lika händelselösa. Jag orkar inte hoppas längre, skämmer bara ut mig själv.

Fan vilken sliten dag på jobbet, trodde jag skulle somna på sista pausen. Har sovit alldeles för lite dom senaste dagarna. Igår fastnade jag på facebook och chattade, haha låter patetiskt, när man blir övertrött så tar ens konversationer en konstig vändning. Från att islänningar gillar rutten haj till att jag inte kan äta i fyllan. Mina avslutande ord blev "rökhosta är bara en myt". På den nivån var det. Tyckte ändå att halv tolv inte var så sent, synd bara att jag somnade först vid 2 ... och vaknade ungefär var femte minut. Går verkligen på tomgång just nu och längtar efter helg.

Kollade på lite bilder på bloggarkivet, gamla bilder som jag sparade här på bloggen när jag var hemma i julas. Blev lite sentimental när jag kom till Kreta-bilder, speciellt när jag såg den här bilden.



Hade så himla roligt den där kvällen. Och ibland så lyckas jag bli bra på bild, här med glitter i håret. Fast lite , mycket, cred ska gå till Jaclyn som tog bilden. Full som ett ägg var hon och ändå stadig på handen ...

Varför är det så svårt att släppa sånt som gör en ont?

It´s your choice. She said
Take or let go
Is it calling?
When you´re all alone
In your own sweet home
Is it calling?

                    - Ane Brun, This Voice

Jag försökte. Jag gjorde faktiskt det, men det gick inte så bra. Trillade av mattan och in i fylledimman till slut och idag så får jag lida för det. Verkligen lida ... är det ett ålderstecken när ens bakfylla blir värre eller beror det bara på att jag festade till sen morgon?