Julias liv och klantigheter

Ett tecken på att det kanske är dags att försöka fixa till min ytterst konstiga dygnsrytm är att när jag just har ätit frukost, eller jag var inte ens klar skulle just äta mitt supersura hockeypulver, så sa mamma att maten var klar. Kopplade inte riktigt att det var lunch/middag hon snackade om. Well lyckades pressa i mig lite mos och fisk och hockeypulvret fick bli efterrätt istället. Det dilemmat löst, men att vakna vid 3 och känna sig trött är väl inte sådär speciellt lyckat. Ska skärpa mig, snart. Borde väl försöka gå ner i vikt också, även om motivationen är obefintlig, borde hänga upp bilder på hur jag såg ut på den gamla goda tiden, lite överallt så skulle jag kanske inte ha lust att äta hela tiden. Bloggen blir första offret.



Inte för att den bilden visar skillnaden bäst, men det är mer en insider grej, dom där jeansen skulle spricka  om jag ens tittade på dom nuförtiden. Plus att jag gillar mitt blonda hår. Fan att man bara släpper allt och inte bryr sig, tills det är försent och man redan ser ut som barbapappa.