Y'all can't walk no line.
Tv-boxern strejkade ikväll så bestämde mig för att se Walk the Line än en gång. Tyckte det var passande nu när jag börjat komma i en country fas, lyssnar på Dixie Chicks just nu. Filmen är så sjukt bra, försöker hålla tillbaka tårarna men alltid, varenda gång, så börjar jag gråta när June sitter på sängkanten, ger honom bär som dom plockat och säger "it's nice to see you again". Sen kan jag inte sluta. Det är så fint.
Kommentarer
Trackback