Lite forkyld.

Andra riktiga skoldagen ar nu slut, jag har bara lektioner till lunchtid, wihoo. Forsta skoldagen, igar, borjade lite halv taskigt. Osregnade nar jag gick till Tunnelbane-stationen och sen just nar jag satte mig pa tunnelbanan sa hor jag i hogtalarna att just det linje som jag aker med till skolan, Piccadilly Line, skulle ha minor delays = lite forseningar. Lite betydde en halvtimme forsening och att jag fick stiga av 2 stationer for tidigt och ga i regnet till skolan. Som tur ar sa har vi en ganska ung relaxed (snygg ssh) kille/man som larare sa han sa bara att det ar lugnt, var ju inte mitt eget fel. Efter lektionerna sa at jag och en tjej fran Danmark lunch och tittade runt lite pa Oxford street. Har forbjudit mig sjalv fran att kopa mer svarta klader, sa kopte en lila kofta och ett lila linne.

Just nu sitter jag i ett av datorrummen, hostar min forkylning vidare till andra oskydliga och vantar pa att klockan ska bli 14.30 da jag ska ha ett mote med den larare som har hand om alla elever som efter skolan ska borja jobba, sen efter det sa far vi se. Ar riktigt forkyld sa en nap, lite te och Open Up and Bleed, en bok om Iggy Pop, sitta fint. Lyckades tacka nej till att ata lunch ute har atit ute varje dag nu, maste skarpa mig. Glommer bort att jag inte ar har pa semester utan att jag ska bo har och da ater man inte ute varje dag. Aven om det inte ar sa dyrt som folk pastar. Nu ska jag snoka lite pa Facebook sen ga och kopa te. Heippa!


Everything is great, at lest so far!

First day at school! Vi har haft introduktion, olika engelska test for att dom ska se vilken niva var engelska ar pa och lite allman info om London. Just nu har vi lunch innan dom ska visa runt oss pa skolan och sen ar det drinkar pa nan pub.

Resan hit gick jattebra och hade inga problem att hitta pa flygplatserna. London ar jattevackert i alla fall det jag har sett, speciellt Chelsea dar jag bor. Delar rum med en tjej fran Brasilien som ar jattetrevlig. Hon gar pa en annan skola och borjade ocksa idag. Sa igar skulle vi vara smarta och leta upp hennes skola forst och sen min for att latt kunna hitta idag. Var ganska bra ide for vi gick sa vilse nar vi letade efter hennes skola. Promenerade typ runt i cirklar och fattade till slut inte ens hur vi skulle hitta tillbaka till tunnelbanan. Tog latt over en timme innan vi hittade hennes skola och gick inte mycket battre nar vi skulle hitta min. Steg av 2 stationer for tidigt pa tunnelbanan och irrade runt tills en kille i en affar hjalpte oss.

Sov sjukt daligt den forsta natten och fick varldens panik och undrade vad jag hade gett mig in pa, att det har var en dalig ide, att jag sakert kommer bli ranad direkt jag lamnar rummet och att allt bara kommer bli skit. Det slappte verkligen nar vi akte runt igar, det ar sa fint har, dom flesta manniskor ar riktigt trevliga och till slut sa blev det riktigt latt att hitta. Nar jag tog "The Tube" idag sa kandes allt sa himla latt just for att vi gjorde det igar ocksa. Behovde inte hala fram kartan en enda gang. Victory! Ska sluta skriva nu sa att andra ocksa kan anvanda datorerna. Ska forsoka blogga imorgon ocksa om jag hinner.

Adios! 


Sista natten i Haparanda.

Packar det sista och funderar på om jag borde sova lite. Gör inte det. Lyssnar på Kings of Leon - Happy Alone ännu en gång. Tittar på resväskan och konstaterar att jag har för mycket svarta kläder. Undrar vad jag tänker 24 timmar från nu. Om jag kommer trivas. Hoppas det. Gäspar än en gång. Borde sova.

Borde bli nervös snart.

Dåligt samvete.




Alla är inte lika entusiastiska över att jag ska åka.

Bland äpplen och nötter.

Igår pratade jag med Jaclyn på Skype i fem (5!) timmar. Vi var tvunga att ha snack breaks, toa pauser och det kändes som att min röv växte ihop med stolen, men samtalsämnena tog inte slut. Vi satt och snokade på facebook, tittade på gamla bilder på pixbox <--- piinsamt, och pratade om England, puckade killar och lite mer om England. Vid 2 lyckades jag pallra mig i säng men förkylningen gjorde att jag vaknade före 8. Idag har jag varit till stan och hämtat mina nya solglasögon som jag hade glömt hos Siimon, ätit lunch med Emppu och handlat på Ica überMaxi med mamma.

Skojar faktiskt inte nu, men i sådär 5 sekunder kändes det som att jag skulle börja gråta när jag insåg att det var sista gången på Ica på ett bra tag. Inte för att jag kommer sakna affären, utan för att det länge har varit lite min och mammas grej. Att storhandla ihop. Började väl med att jag var så petig med det jag åt så att jag började följa med så att mamma skulle köpa just rätt light keso eller nåt, men nu för tiden så är det mest för att jag gillar att gå runt där med mamma. Även om jag ibland håller på att bli galen för att hon är så långsam så är det nåt jag kommer att sakna.

... det här inlägget skulle handla om smink och Kings of Leon <--- <333333. Hade en bild och allt. Oh some other time I guess.

I'll be singing in the rain.

Undrar om det låg nånting i luften idag? För när jag ska vara duktig och ordna sånt som måste ordnas innan man åker (möjligtvis flyttar) utomlands så får jag ingen hjälp. Kändes som Prozac Nation. Sen är det ju möjligt att mina nerver gör mig lite överkänslig och irriterad. Visade sig ändå att jag inte behöver göra nånting speciellt mer innan jag åker förutom att packa. Vara nervös skulle inte heller sitta helt fel.

Fick köpt en regnjacka och -byxor från Haglöfs också. Come rain or shine (sun? whatever) så ska jag på upptäcksfärder i den staden. Har pluggat kartor för att hjälpa mitt ganska kickass lokalsinne lite, men varje gång jag gör det så får jag nästan ont i magen. Det är som en blandning av extrem glädje, att jag redan skulle vilja vara där och sen en antydan till nervositet. Jag ser verkligen verkligen verkligen! fram emot det här.

...?

Led Zeppelin - Going to California eller Bruce Springsteen - Land of Hope and Dreams i högtalarna och det känns inte lika nervöst längre. Sista helgen hemma gick i förkylningens tecken. Imorgon ska jag börja packa ...

Standing on a hill in a mountain of dreams
Telling myself it's not as hard, hard, hard as it seems, it's hard.



Thumbs down!



För vårtrötthet
, att det har blivit kallt igen, min nervositet, att min kamera är helt värdelös, min huvudvärk, packning, för mycket kläder, att nervositeten gör att jag vill äta godis hela tiden, mina försök att ersätta med kopiösa mängder tuggummi som misslyckas för att nervositeten vet, men mest för att jag bara vill att tiden ska flyga framåt och samtidigt stå stilla eller snigla bakåt.

Lokalsinne.

Google street viewar lite. Jag har äntligen fått mer information om studenthemmet eller vad det nu kallas. Jag ska bo i Chelsea och det ser jättefint ut. Aaawesome! Undra om det löser dilemmat om vilket fotbollslag jag ska hålla på? teehee. Får bara hoppas att jag lyckas hitta till skolan på måndag den 29:nde. Om 2 veckor ungefär, nervous who me?! Nooho ... heh. Jag har söndagen på mig att bli lite grann tjenis kvarteris med öh kvarteret innan jag ska veta vilken buss som åker ända till Covent Garden där skolan ligger. Ser verkligen framemot det här, även om det finns annat som jag tycker är lite tråkigt just nu. Som helgens Ouluresa som blev helt pannkaka. Jag blir så sällan arg/ledsen på riktigt så känns ibland som att folk glömmer bort att jag också har rätt att bli det. Men så kan det gå.

It's spring!!

Nu kan jag äntligen ha mina solglasögon igen.



Thank you!!

Update.

Nu är flygbiljetten bokad. Hittade en ganska billig så det känns som bra. Är inte nervös ännu mest för att jag inte tänker på det. 27 mars åker jag. Då kan jag börja tänka på det. Just nu orkar jag inte gå runt och vara nervös. Sen förstår jag väl fortfarande inte egentligen att jag ska åka. Har velat bo i London sen jag var 15 (?) men att det nu kommer att bli av vågar jag fortfarande inte tro på. När jag är där, när planet landar på Heathrow. Då tror jag på det.

P.S Frida ha jättemycket balsam i håret och be nån försöka borsta ut det med hjälp av balsam spray. Men klipp inte bort det toviga då kommer du ha värsta baldspot där.

P.P.S
Jaclyn why are you never on Skype when I'm there? I can never figure out what time it is over there so I have no idea when you'll be online ...


Plush.

21 år. Blev lite förvånad när jag var in på min mail och där såg hur många som har grattat mig genom facebook. Är själv ganska dålig på födelsedagar och kommer aldrig ihåg när folk fyller år, men till mitt försvar gäller samma ointresse min egen b-day. Känner mig ändå lite som en jerk när så många kom ihåg min när att jag aldrig kommer ihåg deras. Måste skärpa till mig, ett grattis är inte mycket begärt.

Presenter tycker jag också är lite onödigt, men ingen bryr sig om vad jag tycker så fick ändå några. Till exempel en reseguide över London som faktiskt är en riktigt bra grej att ha. Så tack Emppu! Och Emilia som också har märkt min förkärlek för böcker om olika musiker köpte en till åt mig. Sen i julas har jag läst Heroin Diaries av Nikki Sixx, Wasted Years om Hanoi Rocks, en om Jimi Hendrix, Lemmy Kilmisters White Line Fever, Slash självbiografi och den jag nu fick av Emilia som är skriven av Madonnas bror och som jag läste ut igår, men fortfarande inte riktigt fattar. Var den om henne, honom, vill han skriva en bok om sig själv men vet att ingen kommer publicera den om han inte avslöjar lite om henne? Weird.

Annars så kan jag konstatera efter att ha sett Cougar Town igår och en massa Velvet Revolver musikvideor idag att män bara blir snyggare med åren, medan kvinnor bara blir botoxade. Hur kan folk tycka att botox är en bra ide?! Det ser ju så ... det ser ut som om man har rymt från Madame Tussauds. Så ser det ut.

RSS 2.0