Julias liv och klantigheter

"Hahaha it made a funny."

Jag har låg skrattröskel.

Var min sista arbetsdag idag. Har inte riktigt sjunkit in ännu att jag klarade det. Jag orkade, jag överlevde, "can we do it? Yes I can!". Undra om jag nånsin kommer sakna mitt första jobb? Känns inte som det just nu i alla fall, men minnet kan ju vara ganska selektivt. Hoppas bara att det inte blir mitt sista jobb. Vill nån annan ha mig?

Har inget att skriva om just nu. Jag skulle kunna återberätta en förkortad version av helgens eskapader, men tror jag avstår. Väntar bara på nästa helg. Åka hem. Så ni kommer nog inte höra mycket från mig. Kommer inte finnas mycket att rapportera. Bara väntar.

Övertid, se på tv, äta, jobba, duscha, övertid, sova, jobba, försöka vakna på morgonen ... sliter lite just nu. Motivationen har nått botten nu när det bara är 2 (!) veckor kvar. Men jobb har vi såklart gott av ... finanskris, where art thou? Skämt åsido, bra med extra cash nu när jag helt plötsligt ska till Turkiet i höst. Bara på charter, har inte tänkt flytta dit. Men först ska jag ju bara njuta av att vara hemma. Men lite panik har jag, orkar inte ljuga. Panik för att saker kanske inte kommer bli som jag vill och tänkt. Men jag ska citera en mycket vis och mycket skånsk man nu:

.".. det ordnar sig det gör det alltid, jo det löser sig ..."

Ssshhh ... idag blir det bara enjoy the silence and nurse the hangover.


Måste sluta skriva blogg när jag är full.

Jag tror att det organ i min kropp som ska bearbeta* alkoholen har tagit semester. Har druckit lite champagne, mitt liv är en fest, och vitt vin and guess what! jag tror att jag är full. Igen. Det här blir snart en fjortisblogg, huh. But how can it be? Min tunga känns för stor för käften, sluddrar när jag ska prata, ser dubbelt snart och klarar knappt av att skriva efter så lite. Känns som första gången jag drack, askalas efter 4 öl.

Ska avsluta detta bloggainlägg innan jag blir en fylledysletiker -ooops för sent! adios!


 *ni skulle bara veta hur länge det tog att skriva det ordet.